Socialkognitiv teori
Bandura, A. · 1977
Även känd som: SCT · Self-Efficacy Theory
Socialkognitiv teori, förankrad i begreppet self-efficacy, föreslår att mänskligt fungerande är resultatet av ömsesidiga interaktioner mellan personliga faktorer (kognition, affekt, biologi), beteende och miljöpåverkan (triadisk reciprok determinism). Self-efficacy, tilltron till sin egen förmåga att utföra de beteenden som krävs för att uppnå specifika resultat, är den centrala mekanismen bakom mänsklig handlingskraft och formas av fyra källor: bemästringserfarenhet, vikarierande erfarenhet, verbal övertalning samt fysiologiska/emotionella tillstånd. Metaanalyser visar konsekvent att self-efficacy korrelerar starkt med prestation (viktad r = 0,38 i arbetslivssammanhang) och är en av de starkaste prediktorerna för studieprestationer och hälsobeteendeförändring.
Teori som postulerar att self-efficacy, tilltron till sin egen förmåga att utföra de beteenden som krävs för att uppnå specifika resultat, är den centrala mekanismen bakom mänsklig handlingskraft. Generaliserad self-efficacy speglar en bred, stabil känsla av personlig kompetens över olika livsområden.
- Källa:
- Bandura, A. (1977). Self-efficacy: Toward a unifying theory of behavioral change. Psychological Review, 84(2), 191-215.
Gör ett validerat test byggt på denna teori
Att läsa om ett konstrukt berättar vad det är. Ett validerat instrument berättar var du står i förhållande till det. Kostnadsfritt att göra, resultat inom några minuter.
Evidens i korthet
- Empiriskt stöd
- Starka belägg
- Replikering
- Väl replikerad
- Tvärkulturell
- Till största delen universell
- Metaanalyser
- 50 indexerade
Dessa bedömningar sammanfattar den publicerade litteraturen om teorin, inte kvaliteten på något enskilt test byggt på den. De är redaktionella bedömningar baserade på källorna nedan och förändras när ny evidens tillkommer.
Historisk kontext
Bandura introducerade self-efficacy som ett enande konstrukt i sin artikel i Psychological Review 1977, 'Self-efficacy: Toward a unifying theory of behavioral change', som byggde vidare på hans tidigare sociala inlärningsteori och de kända Bobo doll-experimenten från 1960-talet. Den bredare socialkognitiva teorin formulerades formellt 1986 med 'Social Foundations of Thought and Action', som utvidgade teorin bortom observationsinlärning till att omfatta självreglering, framförhållning och självreflekterande förmågor som centrala drag i mänsklig handlingskraft. Banduras bok från 1997, 'Self-Efficacy: The Exercise of Control', gav den mest heltäckande behandlingen av self-efficacy-teorin och sammanfattade två decenniers forskning inom kliniska, pedagogiska och organisatoriska områden.
Begrepp
Generell självförmåga
A broad and stable sense of personal competence to cope effectively with a variety of stressful or novel demands, rooted in Bandura's (1977, 1997) social cognitive theory. As operationalized by Schwarzer and Jerusalem (1995), generalized self-efficacy extends beyond task-specific beliefs to capture the optimistic self-belief that one can handle unforeseen challenges, recover from setbacks, and persist in the face of adversity across diverse life domains.
Instrument
- NOESIS skala för allmän självförmågaNOESIS2026
Test byggda på denna teori
Praktiska tillämpningar
Inom klinisk psykologi är self-efficacy-interventioner centrala i kognitiv beteendeterapi för fobier, återhämtning från beroende och hantering av kroniska sjukdomar, där uppbyggnad av bemästringserfarenheter och modellinlärning används för att stärka patienters tilltro till sin förmåga att hantera situationer. Inom utbildning ligger socialkognitiv teori till grund för undervisningsdesign genom modellinlärning, vägledd bemästring och strategier för självreglerat lärande som förbättrar elevers self-efficacy och studieprestationer. Inom organisationer ligger socialkognitiv teori till grund för utbildningsprogram, ledarskapsutveckling och målsättningsinterventioner, där General Self-Efficacy Scale har validerats i över 25 länder och 30 språk för tvärkulturell bedömning.
Hur det mäts
Self-efficacy mäts vanligtvis med domänspecifika skalor (t.ex. akademisk self-efficacy, hälsorelaterad self-efficacy) snarare än generella mått, i enlighet med Banduras rekommendation att tilltro till egen förmåga är uppgiftsspecifik. General Self-Efficacy Scale (Schwarzer & Jerusalem, 1995) är det mest använda generella måttet, validerat i över 25 länder.
Kritik och begränsningar
En central kritik är att distinktionen mellan förväntningar på egen förmåga och förväntningar på utfall inte alltid är tydligt åtskild, vilket skapar begreppslig otydlighet i teorins kärnkonstrukt. Kritiker menar att socialkognitiv teoris bredd och komplexitet, som omfattar self-efficacy, utfallsförväntningar, självreglering, miljöfaktorer och triadisk reciprok determinism, gör den svår att operationalisera exakt och testa som en enhetlig teori, där merparten av den empiriska forskningen snävt fokuserar enbart på self-efficacy. Vissa forskare påpekar också att socialkognitiv teori kan underskatta genetiska, neurobiologiska och strukturella/systemiska hinder som begränsar beteende oavsett personliga tilltro till egen förmåga, och att många grundläggande studier bara undersökte kortsiktiga snarare än långsiktiga beteendeeffekter.
Centrala publikationer
- Bandura, A.. (1977). Self-efficacy: Toward a unifying theory of behavioral change. 10.1037/0033-295X.84.2.191
- Bandura, A.. (1986). Social Foundations of Thought and Action: A Social Cognitive Theory.
- Bandura, A.. (1997). Self-Efficacy: The Exercise of Control.
- Bandura, A.. (2001). Social cognitive theory: An agentic perspective. 10.1146/annurev.psych.52.1.1
- Stajkovic, A. D. & Luthans, F.. (1998). Self-Efficacy and Work-Related Performance: A Meta-Analysis. 10.1037/0033-2909.124.2.240